Det känns som det var huuuur längesen som helst jag uppdaterade er om Ingrid. Fick till och med gå tillbaka i arkivet för att se att jag verkligen gjorde en 8 månaders uppdatering, och det gjorde jag minsann. Ändå känns det så sjukt sjukt längesen. Imorgon blir hon 9 månader. Känns svårt att förstå att om 3 månader är det försommar och hon blir 1. Att det gått så längesen hon var den där nya lilla minimänniskan som kom upp på bröstet känns sjukt overkligt. Det känns som igår samtidigt som det känns som så himla längesen. Utveckling: Jaaa, förutom att hon inte längre känns som en bebis utan istället som ett barn så händer det ju massa. Hon står själv och igår tog hon sitt första steg utan stöd. Hon är än så länge liiite försiktig när det kommer till att gå så vi får se när det blir. Men med stöd och utmed möbler funkar det fint. Jag vet inte hur många blad hon rivit av mitt stackars citronträd nu och jag vet heller inte hur mycket jord som hamnat på golvet men snabbt går det och man får ha ögon i nacken för att hänga med :P Leksakerna hon har är allt annat än roliga och allt som är ajaj och neeeeej lockar. Det lyser i bus i ögonen på denna tjej kan man säga. Jösses som jag älskar henne. Och så rolig hon är. Hon skiner som en sol. Men det kan vända snabbt och rätt som det är så är hon skit förbannad. Precis likadant humör som ni mor. Jag ställer samma fråga som förmodligen alla andra gör, vad gjorde man innan man fick barn? Hur fick man all tid att gå :P Haha. det är helt helt sjukt, man håller sig ständigt sysselsatt. Sömn: Sömnen har äntligen blivit bättre igen. Det har varit lite upp och ner vissa nätter pga tänder men annars är den bra. Hon sover 18:30 till 05:00 ungefär sen tycker hon det är morgon :P Liiiite tidigt om ni frågar mej men what to do. :P Är så glad att det funkat bra med att sova i eget rum och att hon får bättre ro där inne <3 Livet som mamma: Ja hörrni. nu för tiden går det som på räls känns det lite som. Det är samma rutiner varje dag vilket är skönt samtidigt som, ja, det är vardag och rutin. Jag kör på med mammaledigheten på dagarna och jobbet på eftermiddagarna och det funkar bra, även om jag längtar lite till att kunna sätta tänderna i lite större projekt och kunna jobba mer på dagstid och inte till sent på kvällarna. I torsdags var vi faktiskt och hälsade på dagbarnvårdarna vi har här i området och oj så bra det verkade. Jag själv gick hos dagmamma som liten och det känns som helt rätt alternativ för oss. Jag hade ju planer på att vara hemma längre med Ingrid men då förutsättningarna ändrats lite samt att jag fått landa lite i tankarna kring det ser det ut som det blir inskolning lite tidigare. Det känns såklart lite läskigt men också otroligt bra. Att ansöka om förskola kändes ju liksom... ja, det går inte riktigt att beskriva. Min lilla tjej liksom. Men jag mår bra hörrni. Så så bra! Varje tisdag hänger jag med mina mammor och Ingrid skapar vänner för livet. Det är så häftigt att se henne utvecklas, att växa upp. Det är verkligen den häftigaste känslan i världen när man ser att hon förstår mej, när hon lutar sig fram för att pussa mig och när hon skiner som en sol när hon ser mig efter att ha varit borta en stund. Min lilla minimänniska. Du är intensiv, galen, tokig och alldeles alldeles underbar! <3
