Vårvärmen har verkligen kommit. Och snabbt gick det. Vindarna är inte längre sådär isande kalla här på västkusten utan snare ljumna och behagliga. Låt oss prata lite känslor kring prestation kopplat till föräldrarskap. Jag antar att vi alla känner dem? För mig blev dem känslorna påminda vid separationen. Eller, det va egentligen då dom dök upp på riktigt. När barnen är här hos mig har jag dem själv, jag har ingen avlastning i form av ny partner och det faktum att man alltid är två med barnen. Jag är själv. Vilket ofta begränsar mig något när det kommer till att hitta på saker med barnen då dom också är små. Min familj bor en bra bit härifrån och dem är här otroligt ofta och stöttar och hjälper så gott det går, men dem kan liksom inte vara här i det vardagliga. Och det behövs inte, för jag löser det, jag gör verkligen det. Jag har löst det sen Henry va 2 veckor gammal och jag har verkligen klarat det med bravur. Ja, jag är stolt, det är jag faktiskt. Men jag tycker det snabbt blir att man jämför sig med den andra föräldern för att man som sagt inte kan rodda med dem aktiviteterna på den nivån som funkar där, just för att man är själv. Även om jag vet vad som är viktigt att ge barnen ( det vill säga inte Leos varje helg för vem fan har råd med det?) så tappar man snabbt bort det och jag behöver påminna mig själv om just det. Att det är kärleken och de små sakerna i vardagen som verkligen betyder något, men också tryggheten. Igår va ett sånt tillfälle. Där jag packade cykelvagnen med kokt korv, bröd, dricka och fika, hämtade Ingrid på förskolan och vi tog en lång promenad till en lekplats i skogen. Där lekte vi, käkade kvällsmaten innan vi promenerade hem för kvällen. Jag vill tro att det är detta dom minns, dem små sakerna i vardagen som liksom sätter guldkant. Det enkla. Det måste liksom inte kosta multum ( även om det såklart är galet kul att lyxa till det med lekland och badhus om man har möjlighet ibland) men det är ju liksom inte det de handlar om. Jag hade en sån grym ångest inför sommaren förra året. Kraven va skyhöga och hur skulle jag klara av alla aktiviteter jag ville bocka av med barnen. I år har jag sänkt kraven, betydligt. I år kommer jag även ha semester samtidigt som min mamma vilket kommer underlätta aktiviteterna enormt mycket när barnen är hos mig. Men utöver det, sänkta krav och att landa i det faktum att allt inte måste vara gigantiskt. Att korv med bröd i skogen faktiskt är en supermysig grejj. Och återigen, jag vill tro att det är detta dom minns, de små men ack så betydelsefulla grejjerna i vardagen.
