Igår tog jag med mig cykelvagnen och hämtade barnen på förskolan. Efter att ha suttit inne framför en skärm och filmat pass till portalen kände jag hur hela kroppen skrek efter rörelse och frisk luft! Så med en lite längre promenad gick jag och barnen ner till stranden efter förskolan. Det blåste en del så planen om att ta med kvällsmaten ner fick vi strunta i. Men det blev fint ändå. Att en så kort stund gör mycket. Och det är lite såhär jag tänker med att bevara sommaren, även när semestern är slut. Att verkligen ta tillvara på ljuset, värmen och solen så länge den faktiskt varar. Jag hörde igår att det mörknar 10 minuter tidigare för varje dag som går nu. Helt utan något negativt kopplat till det blev det tydligt för mig hur snabbt tiden går och jag inser att jag vill försöka leva ännu mer i nuet än vad jag faktiskt gör just nu. Jag ska vara ärlig och säga att förra hösten och vinter va jobbig. Jag påverkades enormt mycket av mörkret, mer än vad jag gjort på många år och jag minns att jag tyckte vintern va lång. Längre än vad den brukar göra. Det skrämmer mig lite. Jag är rädd för att den känslan ska infinna sig även i år. Den är så fängslande på något vis. Så i år försöker jag förbereda mig så mycket jag bara kan med hållbara rutiner som jag börjar med redan nu. ( tänkte skriva ett separat inlägg om just detta också). Sånt jag kan göra för mig själv och ge mig själv för att landa mjukt i den vilande tiden på året som vi faktiskt kliver in i nu. Men också att ta tillvara på nuet som är, ljuset, värmen och solen. Den är viktig att ha med sig in i hösten tycker jag. Kram! <3
