Jag snubblar på orden och vill säga godmorgon måndag. Men inser snabbt att det är onsdag och jag slås av rubriken igen. Slow living och att jag verkligen har anammat det denna gången. För mig har det blivit tydligt de senaste månaderna att vi får mer, genom att göra mindre. Mina tidigare erfarenheter har alltid varit att maxa. Får jag inte dom resultat jag önskar, oavsett vad det gäller i livet, lägger jag i en högre växel och gasar lite extra. De senaste året har det inte riktigt funkat och jag har behövt, på sätt och vis, gå liite djupare. Efter separationen och året som följde behövde allt fungera. Jag behövde fungera och min kropp behövde fungera. Precis som att kroppens sätts i någon form av survival mode där allt bara går. Efter det och efter år av djupt jobb med mig själv inre läkning har jag blivit känsligare för intryck och händelser och har ett större behov än någonsin att lyssna inåt. Vad kroppen och vad mina själaröst faktiskt säger till mig. Här kommer ett betydligt långsammare liv in. Och det har inte varit helt lätt att anpassa sig till det. Precis som med mycket annat är det en vanesak och något man behöver träna på. Jag har blivit duktig på att reflektera och känna in. Lite " Nähe, detta funkar inte längre, jag får testa detta istället" känsla inför det mesta just nu. Tillsammans med mina fantastiska vänner hjälps vi åt till denna typen av "framgång" och det är så fint att få dela och samtidigt stötta och hjälpa. En viktig faktor i allt det här är tacksamheten och se det enormt vackra i det lilla. Som att kunna hänga ut tvätt när solen skiner. Doften av hängd tvätt är något helt annat än när torktumlaren fått jobba kan jag säga. Att min mammas sambo pumpade min cykel ( som inte blivit cyklad på på massor med år) och jag numera cyklar ner till stranden för ett kvällsdopp när jag känner för det. Att min robotgräsklippare fungerar felfritt när det är uppehåll och inte är blött ute. Att doften av renande rökelse sprider sin djupa doft i uterummet när jag skriver detta. Jag anammar sommaren just nu. Jag äter sommaren smaker, går barfota i gräset och spendera mestadels av min tid ute. Jobbet får följa med ut, lunchen får följa med ut. Allt får följa med ut. Men det är långsamt. Otroligt långsamt. Och det är något i just det, att leva långsamt, att leva mer SLOW LIVING. Man får mer. Ja, jag säger det. Jag får mer av att göra mindre. <3
