Och så hamnade även jag här, just precis på den berömda tröskeln. Där det mesta känns lite skavigt, lite motigt, lite tungt och lite halvdant. Nu undrar du vad tröskeln är och återigen känner du "amen vafan snackar hon om nu?". Och ja, såhär är det. Nu är första delen av The healing journey passerad. Nu har jag jobbat med mina trauman, vänt på varenda sten, hittat rutiner som hjälpte mig med mitt tyngsta sorgearbete, skapat rutiner för välmående och fått fantastisk kontakt med min intuition som jag i så många år totalignorerat. Så, innan man känner sig hemma i den nya versionen av mig, den som jag drömmer om att vara och det liv jag vill leva, hamnar man på tröskeln. Där man liksom varken vet ut eller in, typ. Det är vanligt att känna sig lite tom, att tvivla på sig själv och att uppleva att man liksom kommer ur de rutiner som man skapat för sig själv nu under några månader. Vilket inte är konstigt, för man är inte samma person längre. Nu öppnas andra dörrar och man måste hitta nya saker som liksom passar med den jag är och där jag är just nu. Jag känner mig just nu som fastsulad vid marken och jag har ju tidigare berättat att jag fått en del fysiska åkommor, så som magkatarr och ett avstannat lymfsystem. Allt ältande, allt sörjande och alla tårar har ju såklart tagit enormt mycket energi från kroppen, och nu när allt börja plana ut, lugna ner sig och jag börjar komma till en person som jag vill vara, slappnar kroppen av. Just nu ställer jag mig själv stora frågor. Som vem jag vill vara, vad jag vill med min och barnens framtid, vad vill jag med mitt jobb, vad drömmer jag om. Ja, ni vet, livets alla stora frågor. Och allt är väldigt enkelt i mitt huvud, men när jag väl landar tvivlar jag på att jag skulle klara av det. Mitt ego får mycket utrymme just nu, då är det rädsla och oro som får ta plats. Istället för när intuitionen får ta plats och man fylls med tro och tillit på sig själv. Mitt nästa steg blir nu i alla fall att påbörja min utbildning och grotta ner mig ännu mer i yogans och meditationens värld. För jag känner en så enorm stark dragning dit och direkt när jag tänker på det känner jag pirret som drar igång. Då vet jag med säkerhet att det är intuitionen som har talat. Och då är det dit jag ska! <3
