Som vanligt när jag bara pinnat på, skyndat fram och haft mängder med bollar i luften faller jag platt ner på marken. Trött, stressad och ångestfylld. Jag stressar mig själv, jag vet det. Och jag har oerhört svårt att ta allt i sin takt. Nu har det varit otroligt mycket fokus på hus, hem, renovering och trädgård och jag vill bara att allt ska ske på en gång. Att allt ska vara klart. Så jag liksom kan fokusera på mina rutiner igen. För det är nästan omöjligt för mig att göra allt på samma gång. Det stressar exempelvis ihjäl med att hela mitt trädgårdsland växer ihop av mängder kirskål, och jag vill bara kasta mig ner och gräva upp hela landet, få det fixat och njuta av det. Men det går ju inte. För först på tur står framsidan som snart är klar, sen ska det byggas trädäck och sen ska väggen i matsalen fixas. Och i sommar har jag tänkt njuta, ta det som det kommer, för det fanns det aldrig utrymme till förra året. Så ja, jag stressar liksom mig själv. Och nu hittar jag mig själv här. Helt utpumpad, inspirationslös, stressad och med ångest och en oroskänsla i magen som liksom inte riktigt försvinner. Såhär är det, jag har vant mig och jag vet liksom vad jag ska göra. Men ibland önskar jag att jag kanske bara hade kunnat chilli lite. Ta det liiite lugnt, inte ta allt på samma gång och inte stressa ihop för en sån liten skitsak som ogräs i trädgårdslandet. Så ja, om ni tycker det har varit lite tyst från mig på insta, färre stories och sådär så beror det helt enkelt på det. ❤ En klassisk psykisk baksmälla som alltid kommer på besök när jag haft mängder med bollar i luftenluften. Det försvinner, det bli bättre. Just nu har jag bara fullt i huvudet. Jag vill bara att ni ska veta det❤
