Sen jag blev självstående har jag verkligen reflekterat över dessa orden. Därför har jag bytt ut ordet ensamstående till självstående exempelvis, för jag tycker helt enkelt inte ensamstående vibar med mig. För mig blev det väldigt tydligt efter separation, just skillnaden på ensam och själv. För visst kan den känslan dyka upp ibland, ja kanske till och med ofta... Men i mitt fall stämmer inte ordet riktigt överens. För ensam är jag aldrig. Jag har massor med fantastiska människor runt mig, både vänner och familj. Men själv, ja, det är jag mycket. Som i helgen. Helgen har varit pappahelg och jag har verkligen varit själv heeeela helgen. Inte ensam. Själv. Fokus har legat på jobb. Jag har mängder med just nu inför lanseringen av den nya hemsidan och det som komma skall på Yinyogafronten. Utöver det har jag återhämtat mig, tagit mig extra mycket tid för min morgonrutin, kaffe på sängen, vilat, käkat middag i sängen och kollat serier. Jag har även hunnit med att promenera och fixa lite ute i trädgården, rensa stuprännor på löv och sånt du vet ;) Jag försöker verkligen romantisera tiden jag har själv, då den verkligen behövs när det inte finns utrymme till det de andra dagarna. Helgen behövdes verkligen. Jag gav mig själv en spark i röven i fredags då jag känt sån enorm frustration att förkylningen fortfarande inte är borta. Pga kan jag nämligen inte jobba på vissa saker som jag verkligen skulle behöva jobba på. Men i fredags slog det mig att jag ju faktiskt har tusen andra saker att fixa med, och nu är nästan allt fixat. Bra jobbat Fia säger jag och ger mig själv en klapp på axeln. Precis vad som behövdes.Visst kan även jag slås av ensamhetskänslor ibland. Det kan bli ganska påtagligt när man inte har några planer på hela hela helgen. Men jag försöker vända det. För jag är inte ensam, jag är själv just nu. Och det är helt okej <3
