Mörkret faller sig på, tidigare och tidigare. Det blir färre och färre timmar med ljus nu känns det som. Och jag ska vara ärlig. Jag påverkas mer än vad jag gjort på många många år. När jag va yngre, när jag gick i högstadiet och gymnasiet påverkade jag enormt mycket av mörkret. De senaste åren har jag inte märkt av det så mycket. Jag har nästan kunna tycka att det är lite mysigt. Men i år, i år känner jag av det. Nej, jag är inte deppig. Det är jag verkligen inte. Men jag känner av det. Det gör jag. Energin finns liksom inte riktigt där och jag märker att jag liksom lägger märke till de få timmar man faktiskt får av ljus. Jag är ingen vintermänniska och har nog egentligen aldrig varit. Men eftersom att sommaren knappt va någon sommaren känns det mer den här gången. Jag fyllde liksom aldrig på känns det som. Kan du relatera? Dock här, på denna plats, som jag, tillsammans med mina föräldrar, har skapat. Platsen där jag spenderar som mest tid ljust nu. Där jag landar själv, men där jag också skapar till dig, för dig, till det som snart ska lanseras. Här är det ändå alltid ljust. Märkligt va? Jag känner en sån enorm värme här inne, värme och liksom trivsel. Något jag hoppas och önskar ska kunna komma igenom även till dig framöver. Men, om vi ska fortsätta prata drömmar. Något jag alltid drömt om. Ett hus, utomlands. På en plats som är ljus och varm på vintern. Drömmer såklart om Bali, men också Spanien. Två helt olika land att spendera vintern på, I know, framförallt klimatmässigt. Men det lämnar jag till UNI. Vart det blir. Det blir inte nu. Men när jag bli äldra, när barnen är äldre, ja tack! <3Vad drömmer du om?
