Det har varit så galet mycket den senaste veckan. Lanseringen som jag knappt kan få fram några ord om och som jag fortfarande inte riktigt landat efter. Det va så mycket känslor i samband med den, att dessutom få läsa alla era fina ord efter ni nu börjat använda er av den. WOW säger jag bara. Tack tack tack!Så, man kan säga att veckorna bara har sprungit på, samtidigt som jag ärligt talat känner att januari går aningen sakta? Gör den inte det? Känns orimligt nästan att det bara är 16 januari, jag tycker det har varit januari länge på något sätt. Tacksam för det, samtidigt som min kropp längtar efter vår nu...Jag är likadan varje år. Det slår över från december till januari och jag är vår-redo. Redo att skifta kläder, plocka fram skinnjackan och så vidare, ja, du vet... Orimligt att man fortfarande inte lärt sig att man är mitt i vintern liksom, samtidigt som man ändå befinner sig på rätt sida av året för att det ska vända.Den här hösten och vintern har varit tuff. Dels har jag jobbat mycket, men det är också första gången på väldigt många år ( sen jag var tonåring) som jag påverkats otroligt mycket av mörkret. Nu när jag ser tillbaka på de senaste månaderna, sen oktober typ, har jag nästan gått i ide. Jobbat och liksom tagit hand om mig själv på något vis. Om det har varit bra eller dåligt, ja, det vet jag egentligen inte, men det har behövts och jag har lyssnat till det. Men jag har liksom slutit mig lite på något vis. Inte haft samma behov av det sociala längre. Men jag känner redan av en förändring i det hela, så jag antar att allt bara är som det ska vara, som det borde. Lite ljusare för var dag som går, och vi är på väg mot rätt håll. Så du som delar det jag beskriver ovan, håll ut. Vi är på väg <3
