Tack UNI! Tack för att du lyssnade igår! Tack snälla för att jag idag fick njuta av en färgsprakande morgon med sol, blå himmel och ett kallt bad. Det slog mig också hur mycket jag behöver den här stunden, där jag liksom är med naturen och känslorna. Det som sker när jag långsamt hamnar med kroppen under vattenytan är nästan obeskrivbar. Jag renas från andras tankar, känslor och energier och ett enormt känslorus sprider sig. Jag skrattar och jag känner. Jag vill skrika men jag vågar inte riktigt det, jag vill ju inte på något sätt att någon ska tro att jag är i nöd. Så från munnen kommer några försiktiga glädjetjut. För att frigöra det som behöver frigöras och för att låta kroppen känna just precis den glädjen som detta ger. När jag dessutom får gör det under dessa underbara omständigheterna. I soluppgång, med blå himmel och utan blåst, då är det bara jag och nuet. Inget annat. I vanlig ordning har jag med mig min termos med kakao och värmande filtar och underlag för att kunna sitta och meditera en stund efteråt samtidigt som jag dricker min kakao. Jag hade kunnat stanna länge länge idag. Men jag vill också vara rädd om mina ben så de får förutsättningarna att få upp värmen igen. Men du ser ju, hur gör man för att lämna detta? <3
