God förmiddag fina du,Hoppas att du har en fin start på din torsdag. Här visar sig vädret från sin absolut bästa sida idag. Det är få dagar man får njuta av detta. Frost, sol och minusgrader. Det är vackert. Det är det.Igår fick jag ett telefonsamtal från barnens pappa att Ingrid kräkts igårkväll. Det innebär att hon idag missar sitt sista lussefirande med sin förskola. Jag bröt ihop. Jag reagerade så starkt på det. Mycket för att jag vet hur mycket hon längtat, övat och sett fram emot det, men också av insikten hur stor hon börjar bli och att det där trygga som varit en så enormt trygg tillvaro i flera år nu, snart ska förändras. Igen. Precis som när mammaledigheten va över och det va dags för inskolning. Samma sak sker ju snart igen.Det gav mig också perspektiv på tiden och hur jag under 2025 vill försöka vara ännu mer i just nuet, tiden går ju fort som den gör ändå. Att vara för mycket i framtiden ( jag är en dagdrömmare, jag älskar att sväva iväg) är underbart inspirerande, men det skapar också en klyfta till nuet och det som sker just nu. Morgonens kallbad gjorde mig verkligen gott. Det va verkligen helt ljuvligt med solen, känslan att omslutas av vattnet och vyerna jag har runt omkring mig. Det som mina barn får växa upp tillsammans med. Det är fint. Även om det hör till livets gång att allt liksom förändras, hela tiden.
