Och en 2,5 åring i andra handen, blev jag lämnad....Ja, med tanke på rubriken förstår ni säkert vad som hände mig i februari i år. Tänker att den rubriken få vara det jag skriver om det, för antar att ni alla säkert har förstått det mesta genom att läsa min blogg lite mellan raderna. Tänker också att ni säkert förstår innebörden av det jag gått igenom iår. Jag är mån om att separera på personligt och privat på mitt konto, och det gör jag för mina barns skull, men också för mig själv. Ni vet så lite om det jag gått igenom i år, och sorry, för er som önskade en riktigt snaskig läsning, kommer det för bli så. Jag tänker istället använda detta inlägg till att visa vilken förändring i livet detta trauma tog mig till. Att man är så jävla mycket starkare än man någonsin kunnat föreställa sig, och att vi mammor klarar allt, för våra barn. I februari trodde jag detta år skulle bli det värsta i mitt liv. Men jag tror både jag och mina absolut närmsta kan intyga att det blev mitt bästa! För det blev det,ta mig tusan! I år har jag orkat, orkat igen och orkat ännu lite till. Jag har rest mig upp dem dagarna jag inte orkat, för mina barns skull. Jag har fått lära mig leva med att alltid vara mamma i hjärtat till 100% men bara vara delaktig till 50 %. Jag har varit nybliven tvåbarnsmamma men också en människa med enormt mycket sorg. Jag har fått bekräftat saker som min intuition sagt mig i fyra år nu, men också även att magkänslan/intuitionen ALLTID har rätt. Jag har flyttat från ett hus, jag har KÖPT mitt alldeles egna hus till mig och mina barn. Jag har varit hemma med bebis och samtidigt drivit ett företag som gjort sitt bästa år hittills. Jag har lanserat en underklädeskollektion, jag har starat ett AB men framförallt, jag tog ansvar för mig själv. För mina barns skull och för min egen. Jag gick The Healing Journey, lyfte på varenda sten, jobbade med alla mina trauman, upprepade alla smärtsamma minnen för att äntligen förstå mig själv och varför jag hamnat i de situationer jag har gjort. Jag har jobbat med onda tankar som " Jag är inte värd att älskas" och " Jag är inte tillräcklig". Jag har funnit kärleken i yogan och börjat utbilda mig i just det, jag har tagit emot allt samtalsstöd som funnits att få och vissa veckor gått på 3 samtal i veckan. Jag vill tacka mina personer som funnits med mig i detta och samtidigt officiellt avsluta med dom som visat sig vara allt annat än vänner.Idag välkomnar jag 2023 med en stor, varm och öppen famn. Jag välkomnar 2023 med glädje och det där sprudlande pirret i kroppen! Jag välkomnar 2023 med att följa det där pirret, intuitionen och ett mindset att detta år blir det första jag lyssnar på mig själv, helt och fullt! Läs mer här (Klick!)
