" Gör ditt allra bästa för att hålla dina rutiner"- var min psykologs ord på vårt första möte efter separationen för 2,5 år sedan. Där satt jag. Med en 3 veckor gammal bebis i bärsjal på bröstet. Livet hade slagits omkull och jag föll fortfarande. Rutiner? Hur fan då?Nä, det är inte lätt. Men va tusan är lätt i livet vill jag kontra med då? Det är väl kanske så, att i livets allra svåraste stunder, är det just det, viktigt att hålla fast vid det som vi fortfarande har kvar, det som gör oss trygga. Ska jag ge ett enda tips, så är det just det. Håll fast vid rutiner eller skapa nya, oavsett hur jobbigt det. Jag förstod det inte då.Men idag förstår jag verkligen vidden av det. Att i det tyngsta av kriser ha just rutiner. Det gör att man där och då har bestämt sig. Oavsett om man känner för det eller inte. Att ta sig ut på den där promenaden. Att äta frukosten även om det inte smakar. Att stiga upp när klockan ringer på morgonen. Att bara göra det, för att kroppen ska fungera. För vet du? Du läker i det, du läker med det. Att känna en mening mitt i det tyngsta. Idag är min morgonrutiner heliga för mig. Det fina med dem idag är att dom kan se olika ut. Vanan är så väletablerade nu att jag kan välja. Jag har min lilla morgonmeny som jag väljer från varje dag. Det är min stund. Den får mig att må bättre. Den skapar mer närvaro för mig och mitt sinne. Den gör att jag tydligare kan höra min intution. Den gör att jag sover bättre på nätterna och somnar tryggare på kvällen. Den ger mig mer tålamod och energi. Ja, listan kan göras lång på allt dessa stunder gör. Och det behöver inte ta en timme, 5 minuter gör stor skillnad! Jag lovar.Det läker mig fortfarande och jag tror att det förebygger för svårigheter som kommer i framtiden. Harmoni är ju en färskvara, något vi skapar genom medvetenhet och att sakta ner när vi skapar tid med och själva och faktiskt är med det som känns. Det är då vi läker och helar. Kram, Sophia
