Samtidigt som jag känner pepp inför kommande höst känner jag vemod. Fan va snabbt det gick. Sommaren. Längtar gör man liksom hela året och POFF säger det så är det liksom över. Jag vet, sommaren är inte över. Det är augusti ( även om jag ärligt talat känner att det känns som november när jag kollar ut genom fönstret) men något händer ju ändå när semestern är över. Det blir ju ändå en form av omstart. Semestern blev fin, men inte riktigt som jag hade tänkt. Hade verkligen sett fram emot lata dagar på stranden, fikakorgar och utflykter. Så blev det ju inte riktigt, med tanke på vädret. Något annat som gör det hela väldigt konstigt är att ha barn på halvtid för FAN va mycket tid som försvinner? Kanske låter korkat uttryckt men det är verkligen så. Det slog mig att jag bara liksom är delaktig till 50% och just på semestern tog det extra hårt. Inget jag inte visste innan, men det blev extra tydligt när man är lediga tillsammans. Men vad har vi egentligen gjort då? Vi har besökt Tosselilla, hängt i sommarstugan, kvällsbadat, plockat blåbär, och hängt med kompisar. När barnen varit hos sin pappa har jag passat på att jobba men också träffat mycket kompisar, hängt på stranden ( ja, en helg där solen strålade), haft picknick på stranden, käkat middag i stan och faktiskt, när jag tänker efter, njutit massor, av både och. Jag har tagit mig tiden att läsa böcker och lyssnat på massa musik. Ja, sommaren blev inte som tänkt men vad blir egentligen någonsin det. När jag ser tillbaka så har sommaren och semester faktiskt varit riktigt härlig. Vill du berätta om din semester? Känner du dig nöjd? Eller hade du önskat mer? Kom ihåg, allt är okej <3
