Sommar, sommar, sommar. Visst är den härlig. Men i år var första gången som jag faktiskt inte längtade efter semester, som att japp, låt oss hoppa över den och köra på vardagen som vi just nu har fullt upp med att komma in i. Så, i år har jag faktiskt påverkats. Av sociala medier och hur härligt alla har sett ut att ha det. För ni vet ju? Det vi får se bilder och videos på är härliga båtresor i Stockholms skärgård, ljumma sommarkvällar med middagar utomhus, alla som varit på Ibiza eller Marbella och hallå Gotland som alla verkar ha besökt i år. Alla strålande förhållanden där allt verkar vara guld och gröna skogar, där alla är så ofantligt kära hela tiden ( nej, jag är inte bitter, men än så värt att belysa ämnet). Och man landar i att känna ett sting av avundsjuka. För allt alla andra gör, för allt man själv inte har kunnat eller orkat göra och för allt man själv hade önskat/drömt om att göra.Första sommaren som ensamstående tvåbarnsmamma till en på 3 år och en på 5 månader. Sommaren som inte blev som jag tänkt mig om jag kastade tillbaka mig själv 6 månader i tiden, men som blev ungefär precis som jag tänkt mig om man kastade tillbaka mig ungefär 3 månader i tiden.Jag säger inte att man inte ska visa upp dessa härliga sommarminnen man just nu upplever, för visst tusan inspirerar det också. Det jag hade önskat är någon enstaka uppdatering från någon som kanske inte gjort alla dessa härliga sommaräventyren. Samtidigt, har jag inte heller bidragit med den typen av content. Helt enkelt för att jag fallit in i något slags jämförelsefack, där jag också velat visa upp de här sakerna. Gillar verkligen inte vad sociala medier har fått mig att känna under denna sommaren, avundsjuka, men ja, det är sanningen. Och jag tror jag är långt ifrån ensam? Jag längtar faktiskt till hösten, med rutiner och allt vad det innebär, för det här årets semester har varit lite för tufft att greppa efter alla omställningar som varit detta året. Jag landar ju dock alltid i att det är okej, att det inte är speciellt konstigt och att jag i vanlig ordning ställer orimligt höga krav på mig själv med tanke på omständigheterna. Så därför vill jag skicka en extra varm styrkekram till dig som kanske känner igen dig i det jag skriver. Att det du gör är tillräckligt och att det är okej. Och att hey, livet på sociala medier är sällan vad det ser ut att vara bakom kameran, bara en liten påminnelse 💛
