Heeej käraste ni. Jösses vad det tar på psyket att gå i väntans tider. Man kan ju ärligt talat inte fokusera på något annat? 😂 Vet ju att jag inte är ensam om det dock, känns iof ganska naturligt när man gått och väntat på något så länge och är så nära nu 😍 Igår va det besök hos barnmorskan, har ett till inbokat på BF, men självklart hoppas vi på att gårdagens besök va det sista. Har haft ett gäng tuffa dagar med mycket molande värk, ilande och tyck neråt samt en del värkar. Tre kvällar har jag gått och lagt mig nu med känslan av att "inatt drar det igång" men icke. Kanske att livmodertappen kortas och mjukas upp? Är det på gång? Ja, vem tusan vet 😂 Vi får la se. Otroligt spännande är det ju nu iaf. Vecka 39 nu liksom, så kort tid kvar! Allt såg för övrigt bra ut med bebis, fina hjärtljud och en mage som växer som den ska. Mina värden va också bra vilket känns otroligt skönt. Speciellt av den anledningen att de tjatade på mig om glukosbelastningen pga mitt bmi och jag valde att avstå. Att jag, med mitt "för höga bmi" (enligt vården) minsann kan ha bra värden. Så otroligt trött på att bli dumförklarad och ifrågasatt att man inte tar hand om sig själv bara för att man har en specifik kroppsform. Det baserades ju endast på vikten i mitt fall liksom. Så glad att jag lyssnade på min kropp och faktiskt litade på min egen känsla och instinkt. Så himla lätt när man sitter där att bara göra som dom säger, även fast man själv känner annorlunda. Angående glukosbelastningen kan du läsa mer om det här (Klick!) och varför jag avstod! Så ja, vi får la se om det är någon bebis på g eller om det dröjer några veckor till 🙈 Detta är så jäkla spännande alltså 😍
