Åh hörrni, kroppen är så trött just nu. Så galet jäkla trött. De sista veckorna är verkligen otroligt påfrestande för kroppen, för att inte snacka om obekväm-känsla man känner som liksom kryper innanför skinnet på en. Kläderna hasar antingen upp eller ner eller så skär de in ( ja, ni vet på ställen som man inte uppskattar 😂). Jag minns denna känslan så tydligt även med Ingrid. Hur jag ville krypa ur mitt skinn liksom, lämna min kropp. Och nej, jag kan inte relatera till känsla av att sakna att vara gravid ( vet att många kan känna den känslan). Slutspurten nu och jag vill bara skicka en stor jäkla kram till er som har det kämpigt i era graviditeter. Det är okej att inte älska det, det är okej att längta efter att få tillbaka sin kropp, att inte längre ha en inneboende. Och det är okej att liksom tappa fotfästet så här mot slutet. Här kommer alla känslorna på en och samma gång liksom. Pga sjukdom va det längesen jag va hos min lymfmassör nu också, vilket också gör otroligt mycket med kroppen. Men, de kommande veckorna ska jag investera extra mycket i mig själv och mitt välmående nu. Att må så bra som jag bara kan i min kropp och i min sjukdom och boosta den med det jag vet ger mig energi. Det kommer ge kroppen en skön avslutning på denna graviditeten och en bra start på tvåbarnsmamma-livet. ❤️ Ha en fin söndag ❤️ Kraam!
