Det va en milstolpe för mig på något vis. Jag va otroligt nervös och eftersom jag, med min separationsångest, tycker sånt här är jobbigt när det gäller mig själv va det självklart ännu jobbigare denna gången. I måndags va vi ju och glampa de och vi hade bestämt oss för att helt enkelt njuta av tiden tillsammans ( jag, rasmus, Millan och Trinter) barnfritt. Ingrid har aldrig sovit borta tidigare så lite nervös va man ju såklart. Men stoltare än jag va på tisdagen tror jag inte man kan bli. Dels för att jag, med min separationsångestproblematik, lyckats få Ingrid så trygg hos andra är otroligt stort för mig. Mitt mission är och kommer alltid att vara att inte föra över det på henne ❤️ Men också stoltheten över henne, som verkar vara en otroligt trygg 2-åring. Jag vet ju att det kommer komma faser i livet där det kommer finnas separationsproblematik, så det är absolut inget ni behöver känna att ni måste påminna mig om. Men det är så fint att det denna gången, första gången vi hade barnvakt över natten, gick såhär bra ❤️
