Det känns extra viktigt att uppmärksamma Lipödem just denna månaden, för juni månad är nämligen Lipödemmånad. Komiskt nog är mitt Lipödem också värre än på väldigt länge, just nu, och jag är medveten om att det beror på flera olika saker. Det var längesen jag uppdaterade dig kring mitt mående när det kommer till min sjukdom. Anledningen är att jag mestadels mår väldigt bra. Jag påverkas inte så mycket av den längre ( mer än innan mens men då vet jag ju anledningen) och så länge jag sköter mina rutiner och mina må-bra-grejjer är allt lugnt. Detta är så fint. Att kunna få bringa hopp i denna skitsjukdom, då jag själv kände ett enormt mörker när jag först fick min diagnos och aldrig blev tagen på allvar. Sen jag fick min diagnos , hösten 2020, har åren gått ut på att finna mig själv i det hela. Vad som funkar för mig och vad som inte funkar. Helt enkelt experimentera och testa mig fram för att kunna må så bra som möjligt, vara så gott som smärtfri och samtidigt bromsa den så den inte blir värre. Detta kräver en hel del, och vill du veta mer om mina tankar, få tips och vad mina rutiner består av, kan du läsa mer om det här (Klick!) I detta inlägg tänkte jag uppmärksamma hur jag mår just nu. För jag är just nu inne i ett skov av mycket smärta, mycket svullnad, trots att jag håller mig till mina rutiner. Och i vanlig ordning triggar smärtan alltid igång mycket oro och mycket stress hos mig, vilket även det är negativt för lymfan, som i sin tur påverkar kroppen negativt med ännu mer svullnad och smärta. Oron är svårt att stanna upp. Jag har en konstant rädsla att bli sämre, få mer ont och bli mer begränsad i min kropp. Anledningen till mer smärta och svullnad är att jag varit så jäkla glad den senaste tiden. Jag vet, hur sjukt låter inte det? Och så fruktansvärt frustrerande att lycka och glädje ska kunna påverka min kropp negativt. Problemet är, när jag är glad är jag mycket uppe i huvudet, jag får enormt mycket energi och är överallt och ingenstans, hoppandes, studsandes, ja allt liksom. Jag har svårt att komma ner i varv, jag tappar liksom kontakten med mig själv och är inte det minsta grundad. Detta är en enormt härlig känsla, jag älskar den. Jag älskar att va full av energi och att liksom sväva fram. Dock behöver min kropp lugnet, för ju mer energi jag har, desto mer stressad blir ju kroppen också. Så just nu försöker jag hitta sätt att grunda mig själv när jag mår just precis såhär. Hur kan jag anpassa min meditation, min yinyoga efter mitt mående, så att jag kan vara sådär glad och lycklig, men samtidigt landa och låta kroppen varva ner. För jag fattar ju också, att när kroppen är som gladast och mår som bäst, samlar den på sig depåer för att ta sig igenom svackor. Dessutom påverkar ju denna brutala värmen, precis som med kylan. Lagom är liksom bäst för att min kropp ska fungera som bäst. Även här behöver jag anpassa, och ja, lära mig. Lära mig att det kommer och går och beror på flera olika faktorer, att allt inte alltid handlar om att jag gör saker fel. Något som jag ofta är ganska snabb att landa i. Så status just nu, försöka hitta sätta att grunda mig även när jag är som gladast och lyckligast. Så att kroppen får varva ner, stressa ner. Jag tror fortfarande att meditation och yinyoga är det jag behöver, men jag behöver helt enkelt anpassa passen och meditationerna mer efter mitt mående. Jag behöver inte samma typ av meditation i de olika faserna jag går igenom, utan olika. Igår satt jag och skrev ner en ny Reset, där jag ska fokusera på just detta. Göra saker långsammare i vardagen, få in ÄNNU mer djupandning än vad jag redan ger kroppen med mera. Intressant att experimentera med det känner jag, och se hur det kommer påverka smärtan och svullnaden :)Hur mår du just nu? Kram!
