När jag hade frågestund på Instagram för några dagar sen fick jag en hel del frågor kring kost. Varför jag äter annorlunda än resten av familjen, hur äter jag, vad äter jag? Jag är tvådelad i hela den här kostbiten. Med tanke på min tidigare ätstörningsproblematik vet jag att ämnet är känsligt, både för er och för mej, även om anledningen är totalt olik idag. Samtidigt har kosten en så stor del i min sjukdom och i mitt välmående idag. Jag har fått diagnosen Lipödem, som är en kronisk sjukdom. Vad jag tycker om det spelar inte så stor roll liksom. Jag måste anpassa mig och acceptera, för mig och min kropps skull. Det som är viktigt att komma ihåg med hela den här biten är anledningen. Det handlar inte om viktnedgång som det gjorde för 7 år sedan. Allt är kopplat till smärta. Och oavsett vad jag tycker om det så spelar kosten otroligt stor roll in för mig och min smärta. Jag äter sen en tid tillbaka ( typ sen jag blev gravid) antiinflammatoriskt. Jag kommer inte gå in på djupet i detta då det bara är en googling bort. Men kort och gott handlar det om att hjälpa kroppen att minska på inflammationerna i kroppen genom att minska på vissa livsmedel som skapar just inflammation. Jag som har en kronisk inflammation i kroppen ( som mitt Lipödem orsakar) behöver ju kanske därför vara extra noggrann och påläst kring just detta och hur de olika livsmedlen påverkar mig. För mig handlar det framförallt om att minska på gluten, socker och mejeriprodukter. Därför äter jag mestadels ( inte alltid) glutenfritt, betydligt mindre vitt socker och mejeriprodukter ( äter Ost, älskar Ost😂). För att detta ska fungera med min tidigare ätstördra hjärna kan ni se att jag skriver minska. Jag utesluter alltså inget, för det går inte. Jag kan inte ha förbud, det triggar mig och får mig att må otroligt dåligt. Men jag minskar, för att minska smärta. Och det funkar i huvudet. Det skapar inga konflikter, inga krockar, så länge jag hela tiden påminner mig om varför, för att slippa ha ont. Det handlar väl egentligen om att äta så rent som möjligt. Mat lagad från grunden liksom. Men ja, även jag äter gluten, socker och mejeriprodukter i mellanåt. Och det hjälper. Jag har lärt mig så mycket i den här graviditeten. Och som jag tidigare skrivit är jag så glad att jag valt att investera allt i mig själv under denna perioden, att läsa på, lära mig mer om hur kroppen faktiskt påverkas av saker vi gör i vardagen. Lever man inte med kronisk smärta förstår jag att det kan vara svårt att förstå. Men för mig, för oss, som lever med det är det värt så enormt mycket att slippa ha ont. Att slippa känna en smärta som ständigt söker en, att inte orka. När jag fick min diagnos ( läs mer om det här) kände jag helt plötsligt ett helt annat ansvar för mitt egna liv. Ofta krävs det kanske det, en sjukdom för att man liksom ska förstå hur skört det är. Med stor brist på hjälp från vården kände jag mig stark i att hjälpa mig själv, för det är ju trotsallt jag själv som ska leva med mig själv för alltid. Ingen annan påverkas ju fysiskt av min smärta, mer än jag. Det är en enorm motivation tycker jag, att välja att lära sig mer och försöka må så bra som möjligt. Sen måste vi komma ihåg att allt inte funkar för alla. Men detta ( och allt annat jag gör för min kropp,läs mer om det här) funkar för mig. Och det är värt det, att slippa ha ont. Hur graviditeten har påverkat min kropp på lång sikt är svårt att svara på. Min sjukdom exploderade ju efter graviditeten med Ingrid. Men då visste jag heller inget, och kunde därför inte göra något för att hjälpa kroppen under och efter graviditeten, som jag har kunnat nu. I denna graviditeten har jag mått så sjukt bra och fått så otroligt fina resultat. Kroppen har fått fina förutsättningar till det också och det tänker jag fortsätta ge den. Hur kroppen faktiskt mår efter graviditeten vet jag ju inte ännu, det återstår att se. Men jag hoppas och håller alla tummarna för att det ska vara oförändrat. Så fint att ni är så många med Lipödem som hittat hit nu, så otroligt fint att vi kan hjälpa varandra. Jag minns själv hur ensam jag kände mig när jag började misstänka sjukdomen. Vart skulle jag börja leta info? I vilken ände liksom. Känns fint att jag nu har byggt upp en blogg med så mycket hjälpmedel som ni kan plocka ifrån. Verkligen en blogg jag själv skulle behövt för 1,5 år sen och som jag är väldigt stolt över 😊 Jag kommer fortsätta blogga och även satsa mer på just bloggandet framöver, där Lipödem kommer vara en väldigt viktig kategori att utveckla ❤️ Tack för att ni läser och tack för att ni har förståelse ❤️ Som sagt, att prata kost är svårt, speciellt för mig, som ni säkert förstår. Men jag hoppas att detta kan hjälpa någon att slippa leva med vidrig, daglig smärta. Kram på er ❤️
