Jag har gråtit till och från hela dagen idag. Idag har smärtan varit extrem och begränsat mig enormt. Rasmus tog med sig Ingrid för att grilla korv med familjen. Jag orkade inte idag. Och det gör ont i mig. Att inte orka, att ha en kropp som inte alltid orkar. Det gör ont i mig för Ingrids skull framförallt och det dåliga samvetet sköljer över en som en våg. Och det stannar där. Hela dagen. Idag känns den här sjukdomen som en stor jävla uppoffring. Uppoffring kring så mycket i livet. Jag brukar kunna vara positiv kring detta. Men idag går det inte. Idag måste jag också få bryta ihop. För att imorgon komma igen och starta om på nytt. Att kämpa på med ätstörningen i bagaget är en ständig dragkamp. Att inte styra för mycket med kosten, men ändå vara tvungen att tänka på alla beslut man tar just kring det. För huvudet är det jobbigt och det är väldigt utmattande för mig. Det sista jag vill är att falla tillbaka i en sådan fälla, därför är kampen hela tiden så intensiv. Att upprepa anledningen till varför hjälper ju såklart. Detta handlar inte om vikt eller kropp, eller om mitt utseende. Det handlar bara om smärta och att slippa just sånna här dagar 💔 Eller egentligen en sån här helg. Idag har jag legat till sängs nästan hela dagen, med filtar över benen för att lindra den brännande och strålande känsla i benen. Pendlat mellan sängen och varma bad. Jag vet att jag vanligtvis är den peppiga personen. Som ni kommer till för att finna styrka. Men idag orkar jag inte riktigt det. Idag får vi byta roller. För idag behöver jag er pepp och kärlek ❤️
