Kvällens fina ni. Dags att avverka några timmar framför datorn innan jag tar kväll. Så ser mina dagar ut nu för tiden. Dagtid är jag mammaledig och för att jag ska få mitt jobb att gå ihop jobbar jag några timmar när Rasmus kommit hem på eftermiddagen/kvällen. Det brukar fungera ganska bra faktiskt, så länge han håller sig till det som är avtalat så att säga ;) Så idag är det tisdag och då sitter jag med det ekonomiska, bokföring, fakturor och sånt där roligt ;) Och såklart blogg, instagram och mailen :D Ikväll gör jag det dock men en smula ångest i maggropen. Dagen med stort D närmar sig. Dagen då jag, helt på egen hand, utan Ingrid, ska åka upp till Stockholm för att jobba. Helt. Utan. Henne. Japp, ni läste rätt. Min första natt borta utan min lilla lilljoxare. Givetvis ska det bli jätteroligt och såklart även en smula skönt. Men jag kan inte hjälpa det. Jag har ju sen min pappa dog när jag var liten, lidit av separationsångest. Först va det till min mamma, sen har det varit till alla mina pojkvänner genom åren (alla, låter som jag haft skit många men det har ju blivit ett par tre stycken) och nu, innan Ingrid kom, va det ju Rasmus. Men ja, sen Ingrid kom har denna separationsångest vandrat över lite på henne. Nu är det henne det känns otroligt tungt att lämna. Kontrollbehovet som vi mammor har är ju naturligtvis en bidragande orsak också men för mig är det något mer än så. Och den här separationsångesten är något jag insett att jag förmodligen alltid kommer få leva med. Mer eller mindre. Men, det sista jag vill är samtidigt att på något sätt föra över detta på henne. Jag vill inte att hon ska behöva ha det som jag haft det under min uppväxt, att aldrig kunna sova över hos kompisar, att knappt kunna gå till skolan utan att känna rädsla att mamma inte kommer tillbaka. Alla skoldiskon jag missat. Ja, ni förstår. Så detta måste jag bara ta tag i.<3 Hörs imon fina ni <3 Kram, fia
