Wow, wow wow wow! Vart ska jag börja? Responsen på förra inlägget. Er kärlek, er värme! Tack ❤️ Vilken familj vi är, vilket team vi är! Och det betyder så enormt mycket för mig ska ni veta, ert stöd, er kärlek! Tack, från botten av mitt hjärta! Tack ❤️ Har just lagat en sista snabb middag i det här husets ugn och ikväll sover jag en sista natt i detta huset. Det är mycket känslor. Det va liksom inte längesen jag skrev ett inlägg på Instagram om min dröm jag alltid ha haft om att få bo just här. Sen jag för första gången satte min fot här ute, har det varit en dröm. Och nu är den drömmen uppfylld, men den varade inte för evigt 💔 Jag har älskat det här huset, jag har älskat dess inredning, den fantastiska uteplatsen och området. Här har jag känt mig trygg, här har vi liksom levt, här har Ingrid vuxit upp, tagit sina första steg. Och det är Henrys första hem. Här har hänt mycket. Men inget varar för evigt ❤️ Imorgon får jag nycklarna till mitt och barnens nya, alldeles egna hus. Där ett nytt hem ska växa fram, där ny trygghet ska byggas upp. Jag längtar. Jag längtat enormt mycket samtidigt som det smärtar, så så mycket. Bokstavligt talat kommer en dörr stängas, och en annan kommer öppnas. Ni är många som skriver att det kommer bli bra, det kommer bli bättre. Och jag tror er, jag vet. Men ni är också många som skriver vilken berg och dalbana det också kommer vara, och ja, jag kan bara tänka mig. Men det blir bra, det kommer bli bra. Nästa gång vi hörs är det från den nyöppnade dörren. För denna dörren, den stängs nu ❤️
