Åh hörrni, igår sken solen och det var nästan ( ja nästan ) varmt. Jag kunde faktiskt öppet ut till altanen en liten stund innan Ingrid insåg detta och ville sticka ut. Det har börjat knoppa på träden, vi har krokus, snödroppar och påskliljor överallt och det luktar vår i luften. Så så så härligt. Vi tog en härlig promenad ner till stranden. Vår strand, är det ju inte riktigt, men nästan och helt enkelt den som ligger närmast oss. Cirka 3 minuters promenad. Vi behövde det. Ja och han. Vi behövde sol, vi behövde kyssar och vi behövde en glad bebis som verkar älska stranden precis lika mycket som jag gör. Innan man fick barn hade man svårt att förstå hur mycket livet skulle förändras. Helt plötsligt gör det de. Helt plötsligt har du en person som är viktigare än hela ditt egna liv. Som du gör allt för. Helt plötsligt är man inte längre bara två att bry sig om utan tre och helt plötsligt blir det lätt att ens relation till partnern glöms bort. Man är trött, man tjaffsar och man ser nya saker som man kanske inte tänkt på eller lagt någon som helst energi på innan. Ja, så är det iaf för oss. Så detta behövde vi. Luft, promenad och en lååång pratstund. Det gjorde gott <3 Men, något som vi behöver bli bättre på är verkligen att göra saker, bara han och jag. Det är en målsättning jag har inför detta året, med start nu, i vår <3 För jösses vad jag älskar honom! Han, min Rasmus! Vår alldeles egna lilla familj som jag aldrig någonsin vill behöva va utan ?
