Sååå, jag har varit känslomässigt.... ja vad ska man säga, nere kanske är ett bra ord!. men äntligen är det över. Äntligen har vi sett Klart "Vår tid är nu". Och ja, nu tänker ni, men herregud, hur involverad kan man bli!?😂 Ja men tydligen väldigt är mitt svar på denna fråga. 😂😍😭Alltså, jag har aldrig någonsin varit så känslomässigt involverad i en serie tidigare, jag har aldrig sett en så fantastiskt bra serie i hela mitt liv MEN jag kommer förmodligen aldrig se den igen. Jag skulle inte klara det 😂 haha. Alltså jag garvar nästan lite åt mig själv när jag skriver detta. Det är ju trotsallt bara en serie. Men oj så bra. Och oj så skönt att den äntligen är slut nu. Samtidigt som jag saknar den, lite, bara lite kanske. Nej, jag ska inte spoila någonting. För visst har jag inte spoilat något med textan ovan? Näää, tycker jag inte. Dessutom känns det som att jag är sist på bollen att ha sett denna serien? Resten av Sverige har förmodligen sett den och har du inte sett den, seeeee den!! Det blir mer och mer tydligt för mig och vissa saker jag ser på och lyssnar på framkallar ångest hos mig. Nya serier och filmer, ny musik att lyssna på. Det finns liksom filmer och serier jag kan titta på om och om igen. Sen finns det filmer som jag ÄLSKAR men som jag bara kan se en gång, som är lite för tunga, lite för underbara. Bambi är en sån film. Jag äger den. Jag har sett den som barn. Men den står inplastad i hyllan och kommer inte packas upp (jo, till Ingrid då). Samma sak med A star is born och samma sak gäller Lejonkungen. Visserligen har jag sett den någon gång till, och jag har sett den senaste versionen av den. Men jag blundar under de hemskaste delarna. Blundar och håller för öronen, ber Rasmus berätta när det är över. Känns som detta är kopplat till min barndom och min pappas död i tidig ålder. Aldrig något jag reflekterat över innan, men något som jag börjat reflektera över nu när jag inser hur jobbigt det faktiskt blir. Samma gäller att se nya filmer som jag aldrig tidigare sett (jag ser ju gärna samma filmer om och om igen, det är en trygghet när jag vet vad som händer). Jag måste verkligen vara i rätt sinnesstämning för att orka titta på en ny film eller början på en ny serie. Jag ångrar absolut inte "Vår tid är nu". Som sagt, det bästa jag någonsin har sett. Men jag kommer förmodligen inte se om den. Den är föööööör känslosam för det. Både positiva känslor men också ledsamma och sorgliga. Sådär ja, färdig-djup-snackat får det väl vara för idag. Fredag, lunch framför datorn och ska strax hugga tag i bokföringen inför årets bokslut innan Jox kommer hem och vi tar helg. Helgen kommer bestå av pulka (om snön ligger kvar), korvgrillning och lite god mat tänker jag <3 Hur ser era helgplaner ut? :D Hoppas vi får njuta av soooolen i alla fall. Idag är det ju helt fantastiskt! Kraaaam!
