Godmorgon fina ni ❤ Ingrid ligger och sover sin tupplur för dagen och jag ligger och bara njuter av att få vara nära henne. Idag är en sån dag då ja kanske ska passa på att sova en liten stund med henne. Bara ligga bredvid, vara nära och bara vara. Som jag älskar henne. Hjärtat spricker liksom snart. Igår eftermiddag smög sig ångesten på och jag tog mig ut på en lååång promenad med Märta. Det lindrar alltid. Frisk luft gör mig så enormt gott. I samband med att jag berättade det på instastory fick jag frågan varför jag får ångest nu när jag är lycklig , så därför tänkte ja prata lite djupare om just min ångest. Men Kom ihåg, det är såhär det funkar för mig. Det är såhär jag och min kropp fungerar och jag kan inte prata för någon annan. Alla är vi olika och vår ångest är olika. Det är viktigt att komma ihåg att inget är lika för alla. Så, varför har jag ångest när jag är lycklig? Jag vet inte men jag tror inte bara det är jag som inte går runt och är lycklig ständigt, hela tiden? Visst, jag är på en lycklig plats i livet. Vi bor i ett underbart hus, vi har en underbar dotter, jag älskar Rasmus och Ingrid så det värker i kroppen,, vi är friska, vi lever, våra nära och kära mår bra, vi har jobb att gå till. Jag är precis där jag vill va i livet, ett lyckligt liv, absolut. Men det innebär inte att jag som person är lycklig 24 h om dygnet. Jag blir ledsen, jag blir arg, frustrerad, glad och allt det där trots att jag är på en lycklig plats i livet. Vilket också innebär att ångesten, iaf i mitt fall, också kan komma på besök. Vad som utlöser min ångest kan va många olika saker. Det kan vara att jag känner mig orolig över något, att jag ska vara borta från min familj över natten, att jag och Rasmus har bråkat eller tjafsat, att jag har sovit dåligt, att jag är trött, att jag ätit alldeles för mycket socker ( ja, alltså jag får så galna humörsvängningar av socker, något jag upptäckt nu, någon som känner igen sig??). Jag menar allrså INTE att jag får ångest av socker som jag fick förr, att jag va rädd för att gå upp i vikt. Detta har inget med det att göra. Utan att socker ger mig humörsvängningar och att det helt enkelt framkallar ångest hos mig när jag ätit för mycket av det. Har ingen koppling till vikt eller mitt mående kring min kropp! Vill bara förtydliga det! Jag får även ångest av att jag haft förväntningar på något som inte blev som jag tänkt mig. det kan komma nör jag varit glad en lpng tid, psykisk baksmälla brukar jag kalla det. Och många fler saker men dessa är några av dem. Så ja, trots att ja har allt jag någonsin önskat, mängder med människor jag älskar och ja, känner mig tillfreds med livet, får jag fortfarande ångest. Hos mig är inget svart eller vitt. Och det handlar inte om otacksamhet, utan snarare tvärtom. Att stanna upp, reflektera, ge kroppen ro och rå om mig själv ❤ Om det ändå vore så enkelt som att man uppnår känslan av lycka i kroppen och aldrig någonsin skulle behöva kämpa för att upprätthålla den, skönt. Men så funkar ju inte livet, iaf inte mitt.❤ Min ångest är betydligt lindrigare idag och kommer mer sällan än vad den tidigare gjort. Nej, jag kommer aldrig bli av med den. Min kropp reagerar med ångest när jag blir rädd, orolig eller ledsen och det är något jag har fått lära mig att hantera. Min kropp reagerar med ångest när jag sovit dåligt eller om jag och Rasmus har bråkat. Min kropp reagerar med ångest när jag haft förväntningar på något som inte blir som tänkt❤ Det är så jag fungerar och det är det jag har fått lära mig att acceptera. Jag har också fått lära mig att hantera det och jag kan behöva olika saker vid olika tillfällen. Igår behövde en lång promenad, idag behöver jag bara få ligga i sängen mysa med Ingrid ❤Ingrid har varit till stor hjälp i hela mitt ångestliv. Troligtvis har hon hjälpt mig mer än alla psykologer och kuratorer någonsin har kunnat göra. Hon vänder mitt fokus. Ett fokus som tidigare kunnat vara riktat åt mig hela tiden. Att hela tiden känna efter. Men sen hon kom har de aldrig funnits utrymme för det. Jag själv är inte längre i största fokus och det är så enormt skönt, speciellt när det kommer till ångest. Hon är det viktigaste jag har och det är så skönt att aldrig ha möjlighet att grotta ner mig sådär ohälsosamhet långt ner i mig själv. Utan att helt enkelt bara kunna konstatera att idag har jag ångest, göra saker som får mig att må bra men ändå ha en vanlig vardag. Jag är så glad att jag har möjligheten att ha det så❤ Naturligtvis ska man känna sina känslor, och det gör jag. Men jag hade en tendens att förr gräva ner mig helt i ångesten och det är så enormt skönt att inte göra det längre, att inte ha möjlighet att göra det ❤ Så fungerar iaf jag och min kropp ❤ Och det finns inga fel i det, inga alls ❤
