Och i fredags sattes kofoten i golvet och JÖSSES va mycket vi ( ja jag hjälper till så mycket jag kan, resten gör Stefan 🤣). Känslan idag har bara varit stress skulle jag säga. Alla golv är borta och även hela mitt kök. Idag har jag varit fylld av en känsla " vad fan har jag gett mig in på" men nu, när det nya golvet har börjat läggas börjar jag känna mig lite lugnare och tryggare igen. Jag har bott i det här huset i ganska exakt 1 år nu, och det blev snabbt min trygga borg, min och barnens plats efter separationen. Här har jag kunnat andas ut och börjat bygga upp mig själv från grunden igen. Läka och helas. När allt då plockas isär och rivs bort skapas en otrygg känsla i mig och också en känsla av stress. Jag får svårt att se det färdiga resultatet liksom. Imorgon åker vi till stugan och bygget fortsätter. Det ska bli skönt, att komma ifrån lite, öven om det samtidigt har varit så coolt att se alla framsteg som görs och hur långt han har kommit. Till påsk räknar vi med att köket är på plats och vi kan flytta tillbaka och bo här igen, kanske är även alla golv lagda. Jag är så enormt tacksam för hjälpen jag har i detta från min familj, oavsett om det är snickerihjälp eller helt enkelt i pusslandet med barnen 😍 Spännande ska det bli i allafall att se hur långt det är kommet när vi kommer hem igen på onsdag!
