"To protect your energy its okay to cancel a commitment. Its okay to not answer the phone. Its okay to stay in bed. Its okay to change your mind. Its okay to want to be alone. Its okay to do whatever makes you * feel good* " Detta kortet drog jag för en stund sen i samband med min morgonrutin ( som jag kommer berätta mer om i ett annat inlägg snart, lovar) . Det kom så lägligt. Den senaste tiden har jag nämligen bett universum om styrka att orka med detta. Jag är verkligen ingen människa som mår bra av att leva i kaos. Vid sånna här tillfällen blir det så påtagligt hur enormt viktigt det är för mig med trygga punkter för att min vardag ska fungera. Trygga punkter som ett hem fritt från kaos och stök syftar jag på då. Här ser ut som fan här hemma, rent ut sagt. Det är flyttkartonger och sopsäckar överallt, det är ostädat med mängder med prylar på var enda bord, varenda hylla. Vårt hem är i stort sätt helt nedpackat nu. Vilket naturligtvis känns skönt. När huset är klart är det ju bara till att flytta in. Men det är mindre kul att leva i och jag märket hur det påverkar mej. Igår kände jag mig helt dränerad. Även om jag vet att det bara är för en kort stund, att snart, snart , snart har vi vårt alldeles nya hem, mina alldeles egna rutiner, välstädade och organiserade ytor så påverkar detta mig. Jag får knappt ro till min meditation på morgonen längre, att göra yoga ( som jag älskar) är inte ens ett alternativ i detta kaoset för jag kan liksom inte slappna av. Det går inte! Då tänker ni att det borde kännas rimligt att ta sig ut så mycket som möjligt, va så mycket borta från hemmet som jag bara kan. Men nej, istället blir jag som en säck potatis, sittandes i soffan, i mina myskläder. Jag pratade med Rasmus om detta igår, hur jag påverkas och hur jag känner. Det som är så skönt i hela denna röran är att jag vet att det blir bättre såfort vi får ordning på allt, så fort vi har fått flytta. Då kommet liksom hela motivationen komma igen. Att detta skulle vara så viktigt för mig trodde jag aldrig. Jag, som alltid älskat att flänga runt och resa har aldrig känt något behov av ett hem. Förens för några år sedan. Har det med åldern att göra? Kanske! Eller så har jag helt enkelt bara landat i mig själv, i min egen trygghet. Att det måste faktiskt inte hända saker hela tiden, vardagen som jag förut hatade, älskar jag idag. Den är faktiskt helt underbar! <3 Idag ska jag faktiskt iväg hörrni, och njuta av min mamma och mormors sällskap i mormor och morfars sommarstuga. Det behöver jag ? Hoppas ni får en helt underbar fredag, och ta hand om er. Lyssna på kroppen! Den berättar tydligt vad den behöver, oftast iaf ?
