Kvällens fina ni <3 Jag skippar kallpratat ikväll och går helt enkelt rakt på sak. I förra veckan fick jag en fråga, en fråga som jag ofta får, men som alltid har olika vinklingar, olika perspektiv. En fråga som jag vet många kanske berörs av och som därför känns viktig för mig att ta upp här. Frågan var lååångt formulerad, dvs kommentaren va lång. Så frågan är tagen lite ur en hel text men jag ska försöka förklara lite vad det handlar om så att ni förstår. Frågan kommen från en person som lever med ätstörningsproblematik och just nu behandlas för det. Personen skriver sina tankar, hur tankarna går kring sin kropp, synen på hälsa, synen på den stora kroppen. Helt enkelt rädsla för att gå upp i vikt, dels ur hälsoperspektiv, men också att de ätstörda tankarna gärna tar över. Livrädd för att släppa på kontrollen. Och frågan i hela sammanhanget lyder då: "Hur hanterar du tankar kring "hälsosamma" kroppar, dvs jobbat med din acceptans samtidigt som man hör hur "hälsosam" man ska vara? Åh jag kan känna rädslan genom skärmen. Jag minns det själv när jag var som sjukast och kontrollbehovet va som störst. Man var livrädd för att gå upp vikt. Nu såhär i efterhand frågar jag mig själv "Och vad va det som var så hemskt med att gå upp i vikt?". Jag resonerar som såhär, om jag lever som jag vill leva, så som jag mår bra av, och kroppen ser ut som den gör, måste det väl vara ett tecken på att kroppen trivs? När jag var som smalast mådde jag allt annat än bra. Jag levde som fängslad i mig själv, i min egen kropp. Jag levde med ett kontrollbehov som jag inte önskade leva med. För i slutändan ville jag bara må bra. Hitta en balans där min kropp mådde bra, där mitt psyke mådde bra, helt enkelt ett samspel där jag levde precis så som jag ville leva, så som jag och min kropp mådde bra av. Det var lättare sagt än gjort. För oj så fel det blev. Det som började så bra, med sunda tankar, sunda värderingar, slutade i total besatthet av vikt och kropp och att även jag, till slut, hamnade på ätstörningsmottagningen för behandling av besattheten till min kropp. Jag vet när jag mår som bäst. Och det har räddat mig. För MIG och MIN kropp är det otroligt viktigt med rörelse och motion. Det får mig att må bra,. det får min ångest att minska och bli lindrigare och det får min kropp att må bra. Jag vet att min kropp mår bra av såkallad "hälsosam" mat och jag älskar den typen av mat. Men, min kropp mår även bra av godis, pizza och hamburgare. Även om jag vet att socker kan ha en triggande effekt på min ångest och jag ofta kan koppla min ångest till socker när jag vet att jag ätit mycket av det. Skillnaden är att jag aldrig någonsin dömmer mig själv för det längre. Jag straffar aldrig mig själv när jag ätit något eller helt enkelt bortsett från att gå en promenad en dag. jag rycker bara på axlarna och tar allt helt efter hur min kropp käns och hur jag mår. Det är något jag fått träna på men som jag är otroligt glad för att jag kan. Jag hanterar tankar kring hälsosamma kroppar som såhär: Man kan inte uttala sig om hur en kropp mår bara på en kropp. Alla kroppar är olika och mår olika av att se ut olika. Så är det. Jag mår tusen gånger bättre med min kroppsform idag än vad jag gjorde som smal. Och jag lever så som jag vill leva, så som jag mår bra av att leva. För mig va det viktigaste att sluta väga mig samt sluta grubbla så mycket över hur min kropp såg ut och istället fokusera på hur den faktiskt mådde. Det va det som räddade mig. Och det är mitt bästa tips till alla som går i samma tankar. Samma rädsla för livet bortom ätstörningarna. Ställ dig frågan: Hur vill du leva? Hur vill du leva för att må som bäst? Vilka känslor vill du känna när du gör saker? Får du ångest av att gå till gymmet? - Ja då kankse du ska skippa det. Får promenader dig att må bra? Gå promenader. För mig handlar inte en hälosam kropp bara om träning och mat. Det handlar om ett samspel mellan ditt psykiska och fysiska välmående och där spelar allt in. Trivs jag i den relation jag har? Mår jag bra av mina vänner? Trivs jag på mitt jobb? Mår jag bra av mina matvanor? Förstår ni? Så, mitt bästa tips på din fråga fina du är helt enkelt - Känn efter hur DU vill må, både psykiskt och fysiskt. Vad vill du känna när du gör specifika saker? Vad vill du ha mer av livet? Mindre av? Vad mår DU bra av? ge dig själv dem svaren. Skippa vikt, skippa utseende. För i slutändan är det du som ska se tillbaka på ditt liv och minnas det. Då känns det som att det är bra mycket viktigare att ha mått bra än att i hela livet ha strävat efter att va smal? I mina öron låter det bättre iaf. <3 Kraaam!
