Jag har känt att jag stått och stampat ett tag nu. Jag har så mycket som vill komma ut, så mycket jag vill göra. Ska jag vara ärlig känner jag mig nästan som en kossa som släpps ut bland grönt för första gången för säsongen. Så mycket av livet, så lite tid. Jag har ju en tydlig plan vart jag vill och vart jag är på väg. Hur jag vill utveckla mitt företag och hur jag vill utveckla fler ben att stå på. Oroa dig inte, jag ska inte försvinna. Det ska bara bli mer av mig, i de sammanhang som jag drömmer om. Det är frustrerande när man inte riktigt vet i vilken ände man ska börja. Då måste man bara börja, helt enkelt. Varje litet steg är ju just det, ett litet steg i rätt riktning. Så idag satte jag mej ner på mattan och skrev ihop mitt första alldeles egna yinyoga pass. Kopplat till en spellista som är unik just för det passet. Svårt att beskriva hur mycket jag njöt när jag satt där i solen på altanen med hel öppna dörrar och vinden i gardinerna. Jag älskar att utvecklas på detta viset. Och jag är tacksam för livet som liksom placerade mig här, med facit i hand är jag verkligen det. Annars hade jag nog aldrig tagit stegen jag just nu tar. Mot något nytt. Och visst är det läskigt... Det tycker nog de flesta. Men seriöst? Vad är det värsta som kan hända? ♡
