Så, här sitter jag med 2 certifikat i handen. Det känns nästan overkligt. Hur två papper kan betyda så mycket och ha så mycket kärlek i sig. Om jag kunde beskriva med ord vilken betydelse just Yinyogan har haft för mig det senaste året så tror jag faktiskt att jag skulle kunna beröra de flesta av er till tårarna. Men inga ord är så stora och jag förmår mig inte att få ner dem i skrift. Det går liksom inte. Kanske jag lyckas i tal någon gång? När allt är i hamn och är igång. För Yinyogan förändrade mitt liv. Det va liksom den förändringen jag behövde, den har läkt, den har tröstat och den har gett mig nytt liv och en ny framtid. Dels för mig men också för mina barn. Den tog mig hem, hem till mig själv och den har fått mig att förstå värdet i mig. Värdet i att ha sig själv närmast och aldrig tillåta sig själv att ge vika på det som är viktigt för en. Jag vill aldrig offra mitt välmående igen på det vis jag gjort innan. Och min yinpraktik hjälper mig med just det. Med 2 certifikat i handen är jag en bit på väg och jag fick inspiration till att fortsätta jobba med min framtid. Jag har en del idéer och tankar som behöver komma ner i skrift och sparas ner. Så att det inte glöms. Imorgon går jag på semester och under semester kommer jag lägga fokus på mina pass, utveckla dem för min egen del men också för framtidens klasser. Semester kommer jag ha de dagarna Ingrid är hos mig, resterande dagar blir det nog lite blandat, blandat jobb och semester. Resten får vänta till hösten, för i höst drar det verkligen igång på riktigt. Min nya hemsida ska börja byggas och yinyogautbildning i september. Längtar samtidigt som jag njuter av nuet. Att snart ha semester med mina små, men också att ha allt framför mig. <3 Igår anmälde jag mig till mitt livs första Yoga Games nästa år. Och ja, U N I jublar. Jag ska dit med Ida, min fina yogalärare som tog emot mig med de varmaste av armar förra sommaren när jag va som mest nedbruten. Hon introducerade den vilande gudinnan för mig och det va där allt började. När tårarna rann och jag först kände paniken, men sen landade i lugnet. I hela 15 minuter låg jag där och hon höll mig, så tryggt och så fint. Det blev början på en fin vänskap men också det faktum att hon fortfarande är min PT och lär mig så otroligt mycket. Mitt i det här börjar min kropp äntligen må bättre igen, min ben gör mindre ont och jag får äntligen kontakt med min lymfa igen. Så, extra viktigt att inte låta allt det härliga gå upp i huvudet nu, utan stanna grundad och närvarande. Nuet är nu, och det är egentligen allt vi har. Men det är fint, otroligt fint att ha saker man brinner för framför sig också.
